nu är jag tillbaka hära ..var ett tag se jag bloggade men  bero på att jag har haft mycket att tänka på..

nu vill jag bara seja att de finns en persson på denna jord förutom min dotter  som jag älskar över allt annat..den perssonen har ställt upp för mej i vått och torrt den senaste tiden ..den perssonen är så underbar ..den är allt för mej ..du vet vem du är och du vet hur mycket du betyder för mej <3

     Vi träffas hemma hos hanna skott

  hanna som är i 22-årsåldern
Hon har ett barn som omhändertagits av de sociala myndigheterna enligt  
lagen om tvångsvård av unga, LVU.


När barn omhändertas med tvång finns det naturligtvis – mer eller  
mindre - orsaker och förklaringar till de sociala myndigheternas  
agerande.

Det kan antingen handla om barnets miljö och hemförhållanden, eller om  
barnets egna beteende.

Och det finns förstås en historia om hanna, som orsakat att de sociala  
myndigheterna i hennes gamla kommun agerat som de gjort.

hanna sitter i köket och berättar om en svår tonårstid, präglad av  
missbruk och övergrepp, rotlöshet och förtvivlan, psykisk ohälsa och  
andra känslomässiga svårigheter.

Det livet, det mycket svåra livet under tonåren, har satt sina spår.


Och när allt detta vägs in, tycker myndigheterna att hanna inte har  
förmågan att ta hand om ett nyfött barn.

Det måste vara ett av de värsta beskeden en förälder kan få.

Den oplanerade graviditeten, tillsammans med förre pojkvännen,  
upptäcktes sent av hanna.

– Jag fick stöd av psykolog och sociala de sista månaderna innan  
födseln. Det gick hyfsat bra.
Men någon vecka före förlossningen kom beskedet: det var klart med en  
fosterfamilj för barnet.

hanna ville inte gå med på detta. Hon tyckte att en förändrad  
livssituation, slut med droger och alkohol och pojkvänne gjorde  
det möjligt att ta hand i barnet.

– Då sa sociala att jag fick välja: bo ensam eller bo med dottern i  
fosterfamiljen.

hanna bodde tre månader hos fosterfamiljen. Hon upplevde situationen  
som svår, att andra hade ansvaret för dottern.
– De uppmanade mig efter tre veckor att lägga in mig hos psykiatrin,  
eftersom de upplevde mig som irriterad och okoncentrerad när jag bodde  
hos familjen.

Var det inte bra att man brydde sig om din hälsa?

– Jo, men psykiskt mådde jag bra. Men jag gjorde ändå som de vill.


Varför?

– Jag kände att jag var tvungen att göra som de sa, annars skulle det  
bara bli ännu svårare med umgänget i framtiden, svarar hanna.

Men du har fått höra att du brister i koncentration, att du brytt dig  
mer om datorn än om din dottern.

Hur upplever du


– Det där med datorn är sant. Därför tog jag bort datorn från  
fosterfamiljen. Men det andra är överdrivet.

– Jag kände att jag var tvungen att göra som de sa, annars skulle det  
bara bli ännu svårare med umgänget i framtiden, svarar hanna.


Efterhand har hanna nu försökt normalisera umgänget med fosterfamiljen
 
– och därigenom också med dottern.
I dag har hanna möjlighet att träffa sin dotter varanan vecka :
– Då har jag två timmar på mig. Det känns alltid lika roligt att åka  
dit,men inge kul att fara där i från. men det är ju så kort tid.


– Jag vill ju vara med henne själv, jag vill att min dotter ska vara  
med mig.

Hon berättar också om små steg i positiv riktning, att hon upplever  
att de sociala myndigheterna ”ger med sig” lite mera nu:

– Nyligen när jag besökte socialtjänsten, fick plötsligt min pojkvän  
följa med. Jag tänkte direkt: ”Va, får han följa?”.

– Det har man sagt nej till förut. Han är ju ett viktigt stöd för mig,  
påpekar hanna.


I lägenheten finns saker som påminner om att hon har ett eget barn:  
barnvagnen, mjukisdjuren.

Och den lilla babydagboken innehåller små rader om dotterns framsteg,  
om små personliga möten som hanna haft med sitt barn.

Det är Den Goda Bilden som alla föräldrar vill se.
hanna minns första gången som fostermamman sa att hanna kunde få bada  
dottern:

– Det kom som en chock, att jag fick förtroendet.

Vad tycker du själv om hur sociala ser på dig som mamma, hur de väger  
in din svåra bakgrund?

– Jag har mått dåligt sedan jag var 14 år. Men jag mår mycket bättre nu.

– Och jag tycker att man till exempel i länsrätten kunde ha sagt några  
positiva saker om mig, och inte bara fel och brister.

Hur ser du själv på bristerna?

– Jag kan ha svårt att komma ihåg vissa saker. Men jag skulle inte  
glömma bort att ge mitt barn mat, till exempel.

Hur vet du det?

– Viktiga saker glömmer jag inte bort, svarar hanna.
Hon berättar om tårar och ilska, förtvivlan och hopplöshet – men också  
att hon försöker lägga sådant åt sidan och tänka på de positiva sidorna.

Att umgänget med dottern  ska utökats .

Hon säger att länsrättens beslut om LVU-vård för dottern nu ska vidare  
till kammarrätten.

Vad önskar du dig mest av allt i framtiden?

– Att jag så småningom får hem min dotter, att hon kan bo hemma. Och  
jag är beredd på att få den stöd som behövs av sociala.

Den lilla babydagboken, som fortfarande ligger kvar på köksbordet  
efter vårt samtal, har flera sidor som ännu inte är ifyllda.

Men hanna drömmer om att livet med den svarta barnvagnen, det leende  
barnet  ger till sin mamma och pappa.
detta tidnins utklipp vill jag att ni tar upp  så andra
 läsare får se hur illa en mamma och en pappa blir behandlare av socialnämden       



        Vi träffas hemma hos hanna skott


          hanna som är i 21-årsåldern
Hon har ett barn som omhändertagits av de sociala myndigheterna enligt  
lagen om tvångsvård av unga, LVU.


När barn omhändertas med tvång finns det naturligtvis – mer eller  
mindre - orsaker och förklaringar till de sociala myndigheternas  
agerande.

Det kan antingen handla om barnets miljö och hemförhållanden, eller om  
barnets egna beteende.

Och det finns förstås en historia om hanna, som orsakat att de sociala  
myndigheterna i hennes gamla kommun agerat som de gjort.

hanna sitter i köket och berättar om en svår tonårstid, präglad av  
missbruk och övergrepp, rotlöshet och förtvivlan, psykisk ohälsa och  
andra känslomässiga svårigheter.

Det livet, det mycket svåra livet under tonåren, har satt sina spår.


Och när allt detta vägs in, tycker myndigheterna att hanna inte har  
förmågan att ta hand om ett nyfött barn.

Det måste vara ett av de värsta beskeden en förälder kan få.

Den oplanerade graviditeten, tillsammans med förre pojkvännen,  
upptäcktes sent av hanna.

– Jag fick stöd av psykolog och sociala de sista månaderna innan  
födseln. Det gick hyfsat bra.
Men någon vecka före förlossningen kom beskedet: det var klart med en  
fosterfamilj för barnet.

hanna ville inte gå med på detta. Hon tyckte att en förändrad  
livssituation, slut med droger och alkohol och pojkvänne gjorde  
det möjligt att ta hand i barnet.

– Då sa sociala att jag fick välja: bo ensam eller bo med dottern i  
fosterfamiljen.

hanna bodde tre månader hos fosterfamiljen. Hon upplevde situationen  
som svår, att andra hade ansvaret för dottern.
– De uppmanade mig efter tre veckor att lägga in mig hos psykiatrin,  
eftersom de upplevde mig som irriterad och okoncentrerad när jag bodde  
hos familjen.

Var det inte bra att man brydde sig om din hälsa?

– Jo, men psykiskt mådde jag bra. Men jag gjorde ändå som de vill.


Varför?

– Jag kände att jag var tvungen att göra som de sa, annars skulle det  
bara bli ännu svårare med umgänget i framtiden, svarar hanna.

Men du har fått höra att du brister i koncentration, att du brytt dig  
mer om datorn än om din dottern.

Hur upplever du


– Det där med datorn är sant. Därför tog jag bort datorn från  
fosterfamiljen. Men det andra är överdrivet.

– Jag kände att jag var tvungen att göra som de sa, annars skulle det  
bara bli ännu svårare med umgänget i framtiden, svarar hanna.


Efterhand har hanna nu försökt normalisera umgänget med fosterfamiljen
 
– och därigenom också med dottern.
I dag har hanna möjlighet att träffa sin dotter varanan vecka :
– Då har jag två timmar på mig. Det känns alltid lika roligt att åka  
dit,men inge kul att fara där i från. men det är ju så kort tid.


– Jag vill ju vara med henne själv, jag vill att min dotter ska vara  
med mig.

Hon berättar också om små steg i positiv riktning, att hon upplever  
att de sociala myndigheterna ”ger med sig” lite mera nu:

– Nyligen när jag besökte socialtjänsten, fick plötsligt min pojkvän  
följa med. Jag tänkte direkt: ”Va, får han följa?”.

– Det har man sagt nej till förut. Han är ju ett viktigt stöd för mig,  
påpekar hanna.


I lägenheten finns saker som påminner om att hon har ett eget barn:  
barnvagnen, mjukisdjuren.

Och den lilla babydagboken innehåller små rader om dotterns framsteg,  
om små personliga möten som hanna haft med sitt barn.

Det är Den Goda Bilden som alla föräldrar vill se.
hanna minns första gången som fostermamman sa att hanna kunde få bada  
dottern:

– Det kom som en chock, att jag fick förtroendet.

Vad tycker du själv om hur sociala ser på dig som mamma, hur de väger  
in din svåra bakgrund?

– Jag har mått dåligt sedan jag var 14 år. Men jag mår mycket bättre nu.

– Och jag tycker att man till exempel i länsrätten kunde ha sagt några  
positiva saker om mig, och inte bara fel och brister.

Hur ser du själv på bristerna?

– Jag kan ha svårt att komma ihåg vissa saker. Men jag skulle inte  
glömma bort att ge mitt barn mat, till exempel.

Hur vet du det?

– Viktiga saker glömmer jag inte bort, svarar hanna.
Hon berättar om tårar och ilska, förtvivlan och hopplöshet – men också  
att hon försöker lägga sådant åt sidan och tänka på de positiva sidorna.

Att umgänget med dottern  ska utökats .

Hon säger att länsrättens beslut om LVU-vård för dottern nu ska vidare  
till kammarrätten.

Vad önskar du dig mest av allt i framtiden?

– Att jag så småningom får hem min dotter, att hon kan bo hemma. Och  
jag är beredd på att få den stöd som behövs av sociala.

Den lilla babydagboken, som fortfarande ligger kvar på köksbordet  
efter vårt samtal, har flera sidor som ännu inte är ifyllda.

Men hanna drömmer om att livet med den svarta barnvagnen, det leende  
barnet  ger till sin mamma och pappa.
detta tidnins utklipp vill jag att ni tar upp  så andra
 läsare får se hur illa en mamma och en pappa blir behandlare av socialnämden       



        Vi träffas hemma hos hanna skott


          hanna som är i 21-årsåldern
Hon har ett barn som omhändertagits av de sociala myndigheterna enligt  
lagen om tvångsvård av unga, LVU.


När barn omhändertas med tvång finns det naturligtvis – mer eller  
mindre - orsaker och förklaringar till de sociala myndigheternas  
agerande.

Det kan antingen handla om barnets miljö och hemförhållanden, eller om  
barnets egna beteende.

Och det finns förstås en historia om hanna, som orsakat att de sociala  
myndigheterna i hennes gamla kommun agerat som de gjort.

hanna sitter i köket och berättar om en svår tonårstid, präglad av  
missbruk och övergrepp, rotlöshet och förtvivlan, psykisk ohälsa och  
andra känslomässiga svårigheter.

Det livet, det mycket svåra livet under tonåren, har satt sina spår.


Och när allt detta vägs in, tycker myndigheterna att hanna inte har  
förmågan att ta hand om ett nyfött barn.

Det måste vara ett av de värsta beskeden en förälder kan få.

Den oplanerade graviditeten, tillsammans med förre pojkvännen,  
upptäcktes sent av hanna.

– Jag fick stöd av psykolog och sociala de sista månaderna innan  
födseln. Det gick hyfsat bra.
Men någon vecka före förlossningen kom beskedet: det var klart med en  
fosterfamilj för barnet.

hanna ville inte gå med på detta. Hon tyckte att en förändrad  
livssituation, slut med droger och alkohol och pojkvänne gjorde  
det möjligt att ta hand i barnet.

– Då sa sociala att jag fick välja: bo ensam eller bo med dottern i  
fosterfamiljen.

hanna bodde tre månader hos fosterfamiljen. Hon upplevde situationen  
som svår, att andra hade ansvaret för dottern.
– De uppmanade mig efter tre veckor att lägga in mig hos psykiatrin,  
eftersom de upplevde mig som irriterad och okoncentrerad när jag bodde  
hos familjen.

Var det inte bra att man brydde sig om din hälsa?

– Jo, men psykiskt mådde jag bra. Men jag gjorde ändå som de vill.


Varför?

– Jag kände att jag var tvungen att göra som de sa, annars skulle det  
bara bli ännu svårare med umgänget i framtiden, svarar hanna.

Men du har fått höra att du brister i koncentration, att du brytt dig  
mer om datorn än om din dottern.

Hur upplever du


– Det där med datorn är sant. Därför tog jag bort datorn från  
fosterfamiljen. Men det andra är överdrivet.

– Jag kände att jag var tvungen att göra som de sa, annars skulle det  
bara bli ännu svårare med umgänget i framtiden, svarar hanna.


Efterhand har hanna nu försökt normalisera umgänget med fosterfamiljen
 
– och därigenom också med dottern.
I dag har hanna möjlighet att träffa sin dotter varanan vecka :
– Då har jag två timmar på mig. Det känns alltid lika roligt att åka  
dit,men inge kul att fara där i från. men det är ju så kort tid.


– Jag vill ju vara med henne själv, jag vill att min dotter ska vara  
med mig.

Hon berättar också om små steg i positiv riktning, att hon upplever  
att de sociala myndigheterna ”ger med sig” lite mera nu:

– Nyligen när jag besökte socialtjänsten, fick plötsligt min pojkvän  
följa med. Jag tänkte direkt: ”Va, får han följa?”.

– Det har man sagt nej till förut. Han är ju ett viktigt stöd för mig,  
påpekar hanna.


I lägenheten finns saker som påminner om att hon har ett eget barn:  
barnvagnen, mjukisdjuren.

Och den lilla babydagboken innehåller små rader om dotterns framsteg,  
om små personliga möten som hanna haft med sitt barn.

Det är Den Goda Bilden som alla föräldrar vill se.
hanna minns första gången som fostermamman sa att hanna kunde få bada  
dottern:

– Det kom som en chock, att jag fick förtroendet.

Vad tycker du själv om hur sociala ser på dig som mamma, hur de väger  
in din svåra bakgrund?

– Jag har mått dåligt sedan jag var 14 år. Men jag mår mycket bättre nu.

– Och jag tycker att man till exempel i länsrätten kunde ha sagt några  
positiva saker om mig, och inte bara fel och brister.

Hur ser du själv på bristerna?

– Jag kan ha svårt att komma ihåg vissa saker. Men jag skulle inte  
glömma bort att ge mitt barn mat, till exempel.

Hur vet du det?

– Viktiga saker glömmer jag inte bort, svarar hanna.
Hon berättar om tårar och ilska, förtvivlan och hopplöshet – men också  
att hon försöker lägga sådant åt sidan och tänka på de positiva sidorna.

Att umgänget med dottern  ska utökats .

Hon säger att länsrättens beslut om LVU-vård för dottern nu ska vidare  
till kammarrätten.

Vad önskar du dig mest av allt i framtiden?

– Att jag så småningom får hem min dotter, att hon kan bo hemma. Och  
jag är beredd på att få den stöd som behövs av sociala.

Den lilla babydagboken, som fortfarande ligger kvar på köksbordet  
efter vårt samtal, har flera sidor som ännu inte är ifyllda.

Men hanna drömmer om att livet med den svarta barnvagnen, det leende  
barnet  ger till sin mamma och pappa.

jag vet inte va jag ska seja men i dag då jag var hos en vän så ringde min dotters pappa till min  tjej kompis och frågade via henne när jag skulle till vår dotter då svarade jag först jag vet inte ..men efter lite tänkande här i kväll så beslätt jag mej för att låta han följa med och träffa våran dotter...

får se hur nathali kommer att reagera då hon ser en annan man med sin mamma ..

nä nu sova god natt alla

nu ska jag berätta om hur jobbigt de var att prata om dej pappa i dag ..

jag och några som kände dej jätte väl satt och prata om hur underbar pappa du var till oss barn och om hur underbar fru du hade då du levde 

plus att vi pratade om hur du hade kunna leva i dag och se dit barnbarn växa upp ..

du hade kunnat leva om inte du hade varit så tjurig och inte gått till läkaren och fixat medecin för dit hjärta..i stället tog du en wisky och sa att allt årdnar sej..

men en dag så tog dit liv slut då dit hjärta inte ville mera ..

den dagen var den jobbigast dagen i mitt liv minnns den så väl än om jag var sju år gammal  när du dog...

de började med att du satt på ett fiske möte ..men när telefonen ringde så gick du och svarade och när du sitter och pratar i den ..så sejer du vänta jag ska bara seja en sak till inger ..då sejer du inger klä på dej vi åker efter jag pratat klart i telefonen ..

mormor går och gör sej klar för att åka med dej hem till henne ..vi barn frågar dej efter du pratat klart i telefonen om vi får följa med men du svarar nej de går fortare om jag kör mormor hem själv ..

då sejer du men jag kan köpa något på vägen hem till er ..vi sejer du kan köpa godis till oss..

efter de så åker du och mormor i väg hem till henne..

när ni kommer dit så frågar mormor om du ska läsa tidningen och vila på soffan i köket som du alltid brukar göra ...men du sa nej jag måste hem till fiske mötet...

så du åker där i från men du åker bara typ 100 meter där i från och ställer dej på en parkerings ficka och slår av motor och somnar in..

en förbi passaserare stannar lite längre bort för han tycker att han känner igen bilen ..så han går ut från sin bil och går mot din för att kolla vad som hänt..

han ser dej hänga över ratten och ser att inte dit hjärta slår ..så han ringer efter amdulans när dom anlädet och ser dej såå sejer dom att du är död..

sen frågar ambulansen om de finns någon hära som kan bekräfta att de var du pappa så s for i väg med sin bil för att hämta mormor ..när mormor få se dej så sejer hon de är min dotters man de hära....

de var så de gick till den dagen du lämnade oss...

sen du gick bort så går de inte en dag utan att jag tänker på dej och alla roliga studer vi haft då du levde ..

nu i maj så är de 15 år sen du tog dit sista andetag..

saknar dej som bara den pappa du var mitt allt ..du var den bästa pappan man kunde få..

klockan var 08,00

då börjar gumman visa va teken på att hon ville ha mat såå då ringde jag på klockan och sa att jag ville ha välling till henne ..

så jag fick de och gav henne ..

efter att hon fått mat och byt blöja på henne så la jag henne i hennes säng och hon somnade på en gång den gjorde hennes mamma okså på grund av att jag var såå slut efter förlosningen..  

klockan 11,30

vaknar jag av att perssonalen kommer in och frågar vad jag ska äta till lunch..jag svara på fråga och sen sejer jag vist tar ni med välling till nathali okså ..

dom svarar jo de  gör vi..

då sa jag bra 

efter att dom gått så skulle jag gå på toa ..

men han bara  utan för toaleten så kom en klup blod ur mej ..tänkte inte så mycket på de och fortsatte i på toaleten. men när jag skulle sätta mej på toan så snurrade allt och jag slog i huvet i toa stolen ...efter att jag gjort de så försökte jag ställa mej upp igen men då snurrade de till och jag slog huvet i golvet och svimade av ..

när jag vaknade upp på toan såå stod fyra perssonal runt om krig mej ..

då frågade jag vad som hade hänt då sa dom att jag jag tappat såå mycket blod så att jag svimade ..

så dom bar mej till sängen och när jag kom till sängen så frågade jag bara var är min dotter? dom svara  hon ligger hära dej ..då svimmar jag om ..

när jag vaknar till liv så känner jag att de är någon som masserar min mage ..

då fråga jag vad f.. dom häl på med då sa dom att dom masserade tillbaka liv morden..

sen frågade jag om jag fick ta upp dottern på magen då sa dom bara lycka till de kommer bli svårt om du ska ta upp henne själv  för du har tre slangar på dej ..

varför har jag de ??för att du får dropp och järn påse ..okej då får någon hjälpa mej att lyfta upp henne så hon får ligga på min mage..så perssonalen gjorde de glade liggen.

sen när hon ligger på min mage så skriver jag ett sms till hennes " pappa" att nu är de okej att du kommer till men ta med dej kläder till mej och gumman plus vagn och maxi kosi ..han svarar jag kommer bara jag får någon som kör mej ..jag svarar okej hoppas du kan komma upp såå jag får träffa dej och du får träffa oss ..

efter en stund så ringer jag på klockan för att jag vill att perssonalen skulle komma och göra rent i sängen .så dom kom och gjorde de medans dom höll på att göra rent i sängen så knackar de på dörren den ena går och öppnar och frågar vem de är och varför perssonen söker ..

perssonen sejer att han är min kille och barnets "pappa"

då sejer hon som gick ut till han att han får vänta i pappa rummet medans vi fixat klart i hennes säng .

efter dom fixat klart så går dom och hämtar han..så då kom han in till mej med alla saker ..de första han sejer är hej älskling grattis till nathali..sen sitter vi och små pratar om hur jag mår och allt möjligt..

 efter vi gjort de ett tag så kommer perssonalen i och sa att jag skulle upp på ultraljud för att kolla så allt var bra i magen ..

då frågade dom om jag trode jag skulle klara av att gå själv dit?jag svarade

nä de kan jag inte göra så då gick dom och hämta en rullstol till mej sen så kom dom med den och fågade mej om dottern skulle följa med eller om hon skulle vara kvar med "pappan" ..jag svarade hon ska vara kvar med "pappa" så går de fortare för mej att bli klar .. 

så perssonalen rullar i väg mej på ultraljud och när vi kommer dit så sejer ultraljud läkaren till mej hej hanna är du redan tillbaka ..jo de är jag fick en dotter i morse ..

då sa han okej då vill jag se så sa de ser bra ut i din mage ..okej sa jag de får du göra..

så jag la mej på sängen och han fick kolla min mage han sa den ser bra ut ..såå då fick jag åka tillbaka till min älskade skatt ... 

                                       090429  

nu ska man berätta om hur de gick på min förlosningen

som inte varade så länge sen vattnet gick de tog bara 1,56 min

de började med att jag fick värkar klockan 22,00 då jag ringde min pojck vän och frågade om han kunde komma över och ta han om mej ..för jag hade så ont såå han traskade hem till mej och bar mej hem till han och la mej i hans säng där jag legade tills klockan var ett då sa jag till han nu får du ringa till a för jag orkar inte ha mera värkar..men han sa ring själv och förklara att du ska in för värkarna har gått i gång..

så jag står lutad mot dör karmen och ringer a för att seja att de var förlosning på gång..så då sa hon jag kommer så åker vi in ..men när hon kom så satte vi oss ner och tog koll på hur länge de var mellan värkarna ..när klockan var 03,00 så var de 1 till två min mellan värkarna såå då tyckte jag att vi sakta rullar mot skellefteå .

men lilla jag tyckte att vi kunde svänga förbi a först och hämta ett skydds plas i fall vattnet skulle gå innan vi var framme ..sen efter vi hämtad de så for vi och tankade på statoil sen bara de av i hög fart till förlosningen 

men halvägs dit såå krokar vi med en uggla ..a spriger ut snabbt och kollar om den är död ..

 sen sejer jag till a att nu är de bara att köra fortare för att de är bara en min mellan värkarna ..såå vi ökar farten och fortsätter köra ..04,00 när vi äntligen är framme  så parkerar a bilen och vi ringer på klockan och sejer att de är förlossning på g ..

dom släpper in oss och vi får gå upp på ett rum där dom kollar vikt kurvan på mej och barnet men efter 4 min så fick vi byta rum för jag kände att de tryckte på så mycket ..

så när vi byt rum så fick jag stå med en gå stol men jag pallade inte de för värkarna var så kraftiga såå jag la mej ner i sängen och då gick vattnet ..de första jag sa då var hur gick de med tröjan min ..då sa a att den klarade sej ..

så då fick jag byta om till sjukhus kläder ..

sen så började jag diskutera om hur jag ville ligga när jag skulle föda ut nathali ..perssonalen och a tyckte jag skulle ligga på sida för att jag krysta bäst då men de tyckte inte jag ..såå för att de skulle gå bäst till så höll alla fast mej så jag legade på sidan med lust gas ...

05,30 så tyckte barn morska  att jag skulle få rygg märs bedövning på grund av smärtena ..

men jag vägrade och sa innan ni har hunnit komma med den så har nathali kommit till värden ..

mycket riktig klockan 05,56 så kom nathali till värden

så sejer perssonalen att dom måste sy mej på grund av att jag hade spruckit lite..men jag vägrade på grund av att jag var sprut rädd ..men efter en liten stund så gav jag med mej att dom fick sy tre stygn..

efter att hon kommit ut så frågade jag a om hon ville ta äran och klippa navel strängen ..hon svarade glatt ja de vill jag ..efter att a gjort de så la perssonalen upp min dotter på min mage och vi fick ett armban som visade id på oss ..

efter de så kom dom in med kläder till nathali och frukost till mej och a ..

under tiden vi sitter och äter frukost så ringer a till k och sejer att jag blivit mamma då sejer k de var ju en månad kvar ju ..jo jag vet sejer a men hon kom för 4 min sen ..då sejer k att a måste jobba i dag men hon får ledigt sen för att vara hemma med mej och nathali..a sejer jo de är lungt jag jobbar i dag ..

sen när dom avslutar samtalet så sejer k till a hälsa hanna grattis ..

klockan 07,00 så sejer a nu måste jag åka och jobba klarar du dej själv nu då jo de gör jag ..

så a åker trött och slut hem och jobbar..efter att a åkt såå flyttar dom mej och min dotter till ett annat rum..

där vi skulle vara i tre dagar  ..

mera om min tid på förlosningen kommer i morgon ...

hon vägde 2550 och var 47 lång

ett kort på gumman när hon kom till värden 

nu så har man skaffat en ny blogg..så nu ska man blogga om livet som mamma och livet i allmänhet